Wortart | Verb |
---|---|
Aussprache | /ˈæbɹəʊ̯ɡeɪ̯t/, /æbɹəɡeɪ̯t/ |
Trennung | ab·ro·gate |
Shaw‐Alphabet | 𐑨𐑚𐑮𐑴𐑜𐑱𐑑, 𐑨𐑚𐑮𐑩𐑜𐑱𐑑 |
Indikativ | |
---|---|
Präsens | Präterium |
(I) abrogate | (I) abrogated |
(thou) abrogatest | (thou) abrogatedst |
(he) abrogates, abrogateth | (he) abrogated |
(we) abrogate | (we) abrogated |
(you) abrogate | (you) abrogated |
(they) abrogate | (they) abrogated |
Konjunktiv | |
Präsens | Präterium |
(I) abrogate | (I) abrogated |
(thou) abrogate | (thou) abrogated |
(he) abrogate | (he) abrogated |
(we) abrogate | (we) abrogated |
(you) abrogate | (you) abrogated |
(they) abrogate | (they) abrogated |
Imperativ | |
abrogate | |
Partizipien | |
Präsenspartizip | Perfektpartizip |
abrogating | abrogated |
Afrikaans | ophef |
---|---|
Deutsch | außer Kraft setzen |
Esperanto | abrogacii; abrogi |
Niederländisch | afschaffen; opheffen |
Portugiesisch | anular |